Dels för att jag på ren princip vägrar att betala för att jag ska få ha fler än 100 bilder i min egen blogg, dels för att oxå vill ha en sådan där snygg header på min blogg. :)

Vad tycks?

http://badideabear.blogg.se/

... men ännu fortare när man är inne i monotoni. Jag är tillbaka i Linköping på mitt gamla, hederliga jobb men denna sommar känns annorlunda än den förra. Då var jag full av tillförsikt inför framtiden, nu vet i fan vad som ska hända i höst.

Tydligen så kom jag in på Iwansons kvällsskola (vad nu det innebär) i München och tydligen så ska vi köpa en lägenhet. Dan säger 'Ja' imorrn till mäklaren...

Allting händer så fort samtidigt som jag går här och harvar. Vädret är skit, jag svettas när jag ska cykla och jag har ännu inte haft tid att träffa någon av mina söta små vänner. Eller jo, Helena och jag var på cirkus förra veckan men vi höll på att frysa ihjäl då det i princip var nollgradigt.

Jag har inte ens tid att skriva blogg och jag har verkligen inte tid att fixa med bilder till den om jag nu skulle få för mig att skriva eftersom den här datorn är den segaste i världen.

Jag är rädd!!! Vad ska det bli av mig?  Jag önskar att jag var hemma i min säng och bara fick sova mig igenom sommaren och när jag vaknar så har allt ordnat sig.

Återkommer med ett längre och förhoppningsvist mer optimistiskt inlägg så snart jag hinner.

Jag har provat på att videoblogga för att visa att även jag har viktiga saker att säga. Precis som andra viktiga videobloggare så som Fröken Kiss.

Jag har sällan fått höra så mycket snälla saker som jag har fått de här veckorna. Det är helt otroligt vad bra man verkar vara när man precis visat att man är ganska dålig...

Jag (på skoj): Det är det här jag är bäst på.

Wonderful person #1: Du är bäst på mycket, Jessica!

Wonderful person #2: Du är en kraft och en tillgång överallt, tänk om alla andra oxå kunde se det. även Du är så fin, Jessica.

Wonderful person #3: Det skulle vara synd att se dig försvinna ur den här branchen. Du har en kropp som klarar det, då ska du syssla med det. 

Plus att jag har fått oändligt mycket beröm för mitt skrivande, kreativitet och teater och gud vet vad... Jag ska fan se till att vara dålig lite oftare så folk säger snälla saker till en... :)
Presenter kan oxå hjälpa mig att ta mig ur det här med värdigheten i behåll. Bara ett tips...

Vi har haft sista baletten, sista jazzen, sista moderna. Allt är över. Det finns inget kvar. Det enda vi kan göra är att lämna Lejonklippan... Eller... nej! Det var ju på låtsas.

Sista moderna... Ja, vad ska man säga... :) Brask överraskar ännu en gång. Han svepte in en halvtimme innan lektionen och frågar om vi har nåt efter den lektionen. Då vi frågar varför så blir han skitsur och ryter 'Skit i det, ni!', dänger ett papper i bordet, drar därifrån och tuffar iväg på sin scooter. Lite stukade och chockade öppnar vi då detta papper och får läsa detta:

Kulturama Egon!!!

På bästa Ego-manér drog Mikael just iväg på sin scooter framför näsan på er, nu är frågan vart han tog vägen.

Antingen till en vän *som bor där och där*

Eller

Så flydde han *dit och dit*

För att läsa gåtan så har ni här två telefonnummer, den ena av dessa personer ljuger alltid, den andra talar alltid sanning, ni kan ställa endast en fråga till endast en av dem... Var är jag? Kom hit så lagar jag mat!!!

Tack vare min eminenta förmåga att lösa svåra gåtor (ringde pappa men vi är släkt så jag kan ta åt mig lite av äran iallafall) så hittade vi vår kära modernlärare som var i full fart med att laga mat. Men inte nog med det. Vin och öl fanns att tillgå och även en väldigt fin idolbild på ovannämnde tillsammans med en dikt han påtat ihop efter föreställningarna.

Jessica...

Klassens egen lilla persika

Vill ge sken av butter och sceniskt sur

Men du lurar ingen, vilken jävla tur!

Har ni någonsin hört något finare? :) Av någon anledning hade jag gått med på att låta honom läsa min bok oxå. Nu kommer jag aldrig våga träffa honom igen.

I helgen hade vi myshelg hemma hos Emelie. Linnéa, Kjersti, Caroline, Emelie, Malin och jag. Vi tog massa fina kort i trädgården, grillade, dansade dansmatta och softade i allmänhet. Dagen efter inhandlade vi fem röda t-shirts.

På måndag börjar Dan sitt nya jobb oxå. Hurra för honom!

Känns som att det händer massvis med saker. Bra i allmänhet, dåliga för mig... Vi tittar på lägenheter, Dan har fått ett jobb, avslutningar hit och dit, grillhelger, planeringar m.m men mitt liv goes down the rännsten... Nejvars, men jag känner mig sugig i allmänhet fortfarande. Fast det kanske är bra i sig för då försöker folk övertyga en om motsatsen (om man har tur).

Jag lovar att vara roligare i nästa inlägg. Det här blev ett typiskt 'Jag är en nyutexaminerad student i nåt tråkigt kontorsaktigt ämne och så här spännande är mitt liv'-inlägg med viktiga punkter som 'Jag och mina vänner hade en spännande shoppingtur' och 'Min pojkvän bjöd mig på frukost på sängen - Åh, vad jag är lycklig'. Titta! Även här, i den förbannade bloggjäveln, har jag blivit helt medelmåttig!

Så här sa mitt kinesiska horoskop imorse: "Efter bittert kommer sött."

"Tack", sa jag och började ordna snaran... Jävla kineser, de har aldrig sökt danshögskolan.

Det kanske ligger nåt i det här med snigelhjärnbark ändå... Jag kanske är helt energilös och känslokall. Nåt måste det ju vara! Eller så har jag begåvats med en helt talanglös kropp...

Sluta tänka såna där ädla, överlägsna tankar om att jag borde se framåt och inte gräva ned mig! Hade ni kickats från danshögskolan hade ni oxå surat arslet av er! Och jag kickades innan jag ens hunnit sätta min fot på stället i princip. Jag suger fan apa! Och det är inte en sådan där söt, liten apa med stora ögon som äter nötter mitt i natten, jag menar sådana där stora, fula apor med rynkiga ansikten.

Jag känner så här: Jag har begåvats med någon form av talang för dans, teater, skriva och måla men jag är lite sådär halvkass på allt. Jag är inte dålig men jag är inte äckligt bra heller. Sådana människor brukar hamna bakom ett skrivbord på socialstyrelsen där de sitter, bittra och förgrämda, och vägrar ge pengar till ensamstående mammor som får stryk av sina sambos... Det är där danshögskolan vill ha mig!

Jag kanske inte alltid kommer att känna så här men just nu gör jag det och inte ens en halv bytta Half Baked kan ändra på det.

Jag vill inte ha ledsna telefonsamtal eller förfrågningar om vad jag ska göra nu... Jag ska sura, titta på Lost och då jag känner för det ska jag försöka se över mitt liv. Det är dock inte idag! Och inte närmaste månaderna heller. Jag har nåt att göra i sommar. Sen får vi se. Kanske fetta till sig i soffan genom att leva på ännu mera tröstätarglass eller så tar jag mig tillbaka och gör nåt bra. Jag kanske blir superkänd på min bok, jag kanske blir värsta performanceartisten eller så sitter jag där på socialkontoret en vacker dag och inser att den där dumma kossan som sitter framför mig med en snorig unge och en fet fläskläpp inte förtjänar ett enda öre...

Jag fick inte ens komma till andra provet. Jag var bland den dåliga halvan. De hatar mig! Lika bra, jag hatar dem oxå! 

Tur att jag har snälla lärare som kramar mig och säger fina saker så jag blir lite glad.

Nu vet ni! Ring inte och tyck synd om mig, det gör jag så bra själv. Jag kommer bara börja gråta och känna mig ännu sugigare! Om en månad kanske vi kan ta det här.

Danshögskolan idag! Nej, jag tänker inte ringa och berätta hur det gick till alla som vill veta. Jag kommer kanske ringa ifall jag kommer vidare till nästa prov. Jag kommer med all säkerhet att ringa ifall jag kommer in men det lär väl bli i mitten av juli typ. Och det är väl en chans på 540.

Hade en lektion i jazz på förmiddagen och jag har ingen aning om vad jag nu ska vänta mig. Jag fastnade i en negativ spiral och när jag kom hem var jag så slut att jag inte orkade annat än att lägga mig på sängen och tycka synd om mig själv.

Imorrn får vi reda på hur det gick. Jag vill inte kolla. De där evighetslånga sekundrarna som sniglar sig fram då man panikslaget läser igenom listan i jakt på sitt eget nummer... Det är det värsta med hela intagningen. Och vågen av kall skräck då man inser at det inte gick vägen. Då är det fan nära att man börjar knyta snaran. Åtminstone de fem följande minutrarna innan blodet återvänder till hjärnan och du kan börja tänka någorlunda klart igen.

Jag har försäkrat mig om att det inte ska hända imorrn. Jag inhandlade en livboj på vägen hem. Går jag vidare så blir det fira, är det tack och adjö så ska jag trycka i mig hela och sedan ligga och ulka tills jag somnar, fortfarande iklädd fula mjukisbyxor, tvättbjörnsögd av runnen mascara och glasskladdig i håret. Tada....

1. Ta fram din mobil

2. Gå till Inkorgen

3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms'et.

    Fråga 1: Första meningen i första sms'et.

    Fråga 2: Första meningen i andra sms'et o.s.v

Dagens!

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
Jag har fått jobb!

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Absolut!

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
Ah typiskt, då är ju inte jag hemma!

4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende?
Ja, då gör vi det.

5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Skulle vi äta ute imorrn?

6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
Okej, ha så kul.

7. Vad vill du höra mest av allt?
Åhhh, va härligt!

8. Vad kommer bli dina sista ord i livet?
Men du, vad härligt det låter

9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?
Jag blir lite sen.

Skriv gärna era bästa i gästboken! Puss

Vi var och kollade på två lägenheter. En 3:a på Lilla Essingen och en 4:a (etagelägenhet) på Stora Essingen. Dan blev kär i den stora men jag gillade den lilla bättre. Superfin balkong med mycket plats och ny och fräsch. Jag har en förmåga att kunna lukta mig till gamla byggen och ryggar lite på ren instinkt då. Sissela var med som en domedagstomte och gnällde värre än en gammal vindsdörr. Den flickan hanterar inte förändring bra... Jag skulle byta ut en trasig taklampa i hallen och hon blev rent förstörd då vi skulle kasta den gamla. Allt ska vara som det är, ändrar man på något litet alls så är det katatstrof. Jag vill inte vara med och berätta den dagen då vi kanske flyttar. Det får Dan göra. Nåt ska jag väl ha för att jag inte blandade in mina gener i den kompotten...

I vilket fall som helst så hamnade vi i flytt-feber och började göra listor på allt vi ville och behövde ha i en lägenhet.

Jag har författat i flera dagar nu. Mitt stora humorepos. Jag är ett konstnärligt geni. 2000-talets Hasse och Tage i en enda person. (Det roliga är att jag knappt vet vilka Hasse och Tage är, jag vet bara att det är bra namn att använda i sammanhanget).

Fortfarande i lite vardagspsykos efter mysiga resan. Jag gillar inte tråkig vardag men ännu mindre gillar jag när den snart ska vändas upp och ned på... Intagning nästa vecka... och jag har ont i knät sedan flera veckor tillbaka. This is not good! Ska till husläkarn imorrn för att få höra det ack så hjälpsamma "Ät alvedon och dansa inte så mycket!" Lätt för dem att säga, de är husläkare, de vill inte bli dansare och behöver således inte försöka ta sig in på nån jävla skola som ändå bara ratar en...

Ska förmodligen till Lkpg en snabbis i helgen för att kolla när Linda uppträder. Efter det headar jag tillbaka hit för att kolla mer lägenheter och på tisdag så smäller det alltså... Wish me luck...

Så här spännande är alltså mitt liv...

Mitt liv är fullt av:

* Bitterhet
* Ångest
* Gnälliga domedagstomtar

* Sjuka samboar

* Stress

* Framtidsfruktan

* Intensiv knäsmärta

Det är däremot tomt på:
* Nougatägg (åt upp det enda och sista idag)

* Pengar

* Chinchillor

* Tro på husläkare