Dels för att jag på ren princip vägrar att betala för att jag ska få ha fler än 100 bilder i min egen blogg, dels för att oxå vill ha en sådan där snygg header på min blogg. :)

Vad tycks?

http://badideabear.blogg.se/

... men ännu fortare när man är inne i monotoni. Jag är tillbaka i Linköping på mitt gamla, hederliga jobb men denna sommar känns annorlunda än den förra. Då var jag full av tillförsikt inför framtiden, nu vet i fan vad som ska hända i höst.

Tydligen så kom jag in på Iwansons kvällsskola (vad nu det innebär) i München och tydligen så ska vi köpa en lägenhet. Dan säger 'Ja' imorrn till mäklaren...

Allting händer så fort samtidigt som jag går här och harvar. Vädret är skit, jag svettas när jag ska cykla och jag har ännu inte haft tid att träffa någon av mina söta små vänner. Eller jo, Helena och jag var på cirkus förra veckan men vi höll på att frysa ihjäl då det i princip var nollgradigt.

Jag har inte ens tid att skriva blogg och jag har verkligen inte tid att fixa med bilder till den om jag nu skulle få för mig att skriva eftersom den här datorn är den segaste i världen.

Jag är rädd!!! Vad ska det bli av mig?  Jag önskar att jag var hemma i min säng och bara fick sova mig igenom sommaren och när jag vaknar så har allt ordnat sig.

Återkommer med ett längre och förhoppningsvist mer optimistiskt inlägg så snart jag hinner.

Jag har provat på att videoblogga för att visa att även jag har viktiga saker att säga. Precis som andra viktiga videobloggare så som Fröken Kiss.

Jag har sällan fått höra så mycket snälla saker som jag har fått de här veckorna. Det är helt otroligt vad bra man verkar vara när man precis visat att man är ganska dålig...

Jag (på skoj): Det är det här jag är bäst på.

Wonderful person #1: Du är bäst på mycket, Jessica!

Wonderful person #2: Du är en kraft och en tillgång överallt, tänk om alla andra oxå kunde se det. även Du är så fin, Jessica.

Wonderful person #3: Det skulle vara synd att se dig försvinna ur den här branchen. Du har en kropp som klarar det, då ska du syssla med det. 

Plus att jag har fått oändligt mycket beröm för mitt skrivande, kreativitet och teater och gud vet vad... Jag ska fan se till att vara dålig lite oftare så folk säger snälla saker till en... :)
Presenter kan oxå hjälpa mig att ta mig ur det här med värdigheten i behåll. Bara ett tips...

Vi har haft sista baletten, sista jazzen, sista moderna. Allt är över. Det finns inget kvar. Det enda vi kan göra är att lämna Lejonklippan... Eller... nej! Det var ju på låtsas.

Sista moderna... Ja, vad ska man säga... :) Brask överraskar ännu en gång. Han svepte in en halvtimme innan lektionen och frågar om vi har nåt efter den lektionen. Då vi frågar varför så blir han skitsur och ryter 'Skit i det, ni!', dänger ett papper i bordet, drar därifrån och tuffar iväg på sin scooter. Lite stukade och chockade öppnar vi då detta papper och får läsa detta:

Kulturama Egon!!!

På bästa Ego-manér drog Mikael just iväg på sin scooter framför näsan på er, nu är frågan vart han tog vägen.

Antingen till en vän *som bor där och där*

Eller

Så flydde han *dit och dit*

För att läsa gåtan så har ni här två telefonnummer, den ena av dessa personer ljuger alltid, den andra talar alltid sanning, ni kan ställa endast en fråga till endast en av dem... Var är jag? Kom hit så lagar jag mat!!!

Tack vare min eminenta förmåga att lösa svåra gåtor (ringde pappa men vi är släkt så jag kan ta åt mig lite av äran iallafall) så hittade vi vår kära modernlärare som var i full fart med att laga mat. Men inte nog med det. Vin och öl fanns att tillgå och även en väldigt fin idolbild på ovannämnde tillsammans med en dikt han påtat ihop efter föreställningarna.

Jessica...

Klassens egen lilla persika

Vill ge sken av butter och sceniskt sur

Men du lurar ingen, vilken jävla tur!

Har ni någonsin hört något finare? :) Av någon anledning hade jag gått med på att låta honom läsa min bok oxå. Nu kommer jag aldrig våga träffa honom igen.

I helgen hade vi myshelg hemma hos Emelie. Linnéa, Kjersti, Caroline, Emelie, Malin och jag. Vi tog massa fina kort i trädgården, grillade, dansade dansmatta och softade i allmänhet. Dagen efter inhandlade vi fem röda t-shirts.

På måndag börjar Dan sitt nya jobb oxå. Hurra för honom!

Känns som att det händer massvis med saker. Bra i allmänhet, dåliga för mig... Vi tittar på lägenheter, Dan har fått ett jobb, avslutningar hit och dit, grillhelger, planeringar m.m. men mitt liv goes down the rännsten... Nejvars, men jag känner mig sugig i allmänhet fortfarande. Fast det kanske är bra i sig för då försöker folk övertyga en om motsatsen (om man har tur).

Jag lovar att vara roligare i nästa inlägg. Det här blev ett typiskt 'Jag är en nyutexaminerad student i nåt tråkigt kontorsaktigt ämne och så här spännande är mitt liv'-inlägg med viktiga punkter som 'Jag och mina vänner hade en spännande shoppingtur' och 'Min pojkvän bjöd mig på frukost på sängen - Åh, vad jag är lycklig'. Titta! Även här, i den förbannade bloggjäveln, har jag blivit helt medelmåttig!

Så här sa mitt kinesiska horoskop imorse: "Efter bittert kommer sött."

"Tack", sa jag och började ordna snaran... Jävla kineser, de har aldrig sökt danshögskolan.

Det kanske ligger nåt i det här med snigelhjärnbark ändå... Jag kanske är helt energilös och känslokall. Nåt måste det ju vara! Eller så har jag begåvats med en helt talanglös kropp...

Sluta tänka såna där ädla, överlägsna tankar om att jag borde se framåt och inte gräva ned mig! Hade ni kickats från danshögskolan hade ni oxå surat arslet av er! Och jag kickades innan jag ens hunnit sätta min fot på stället i princip. Jag suger fan apa! Och det är inte en sådan där söt, liten apa med stora ögon som äter nötter mitt i natten, jag menar sådana där stora, fula apor med rynkiga ansikten.

Jag känner så här: Jag har begåvats med någon form av talang för dans, teater, skriva och måla men jag är lite sådär halvkass på allt. Jag är inte dålig men jag är inte äckligt bra heller. Sådana människor brukar hamna bakom ett skrivbord på socialstyrelsen där de sitter, bittra och förgrämda, och vägrar ge pengar till ensamstående mammor som får stryk av sina sambos... Det är där danshögskolan vill ha mig!

Jag kanske inte alltid kommer att känna så här men just nu gör jag det och inte ens en halv bytta Half Baked kan ändra på det.

Jag vill inte ha ledsna telefonsamtal eller förfrågningar om vad jag ska göra nu... Jag ska sura, titta på Lost och då jag känner för det ska jag försöka se över mitt liv. Det är dock inte idag! Och inte närmaste månaderna heller. Jag har nåt att göra i sommar. Sen får vi se. Kanske fetta till sig i soffan genom att leva på ännu mera tröstätarglass eller så tar jag mig tillbaka och gör nåt bra. Jag kanske blir superkänd på min bok, jag kanske blir värsta performanceartisten eller så sitter jag där på socialkontoret en vacker dag och inser att den där dumma kossan som sitter framför mig med en snorig unge och en fet fläskläpp inte förtjänar ett enda öre...

Jag fick inte ens komma till andra provet. Jag var bland den dåliga halvan. De hatar mig! Lika bra, jag hatar dem oxå! 

Tur att jag har snälla lärare som kramar mig och säger fina saker så jag blir lite glad.

Nu vet ni! Ring inte och tyck synd om mig, det gör jag så bra själv. Jag kommer bara börja gråta och känna mig ännu sugigare! Om en månad kanske vi kan ta det här.

Danshögskolan idag! Nej, jag tänker inte ringa och berätta hur det gick till alla som vill veta. Jag kommer kanske ringa ifall jag kommer vidare till nästa prov. Jag kommer med all säkerhet att ringa ifall jag kommer in men det lär väl bli i mitten av juli typ. Och det är väl en chans på 540.

Hade en lektion i jazz på förmiddagen och jag har ingen aning om vad jag nu ska vänta mig. Jag fastnade i en negativ spiral och när jag kom hem var jag så slut att jag inte orkade annat än att lägga mig på sängen och tycka synd om mig själv.

Imorrn får vi reda på hur det gick. Jag vill inte kolla. De där evighetslånga sekundrarna som sniglar sig fram då man panikslaget läser igenom listan i jakt på sitt eget nummer... Det är det värsta med hela intagningen. Och vågen av kall skräck då man inser at det inte gick vägen. Då är det fan nära att man börjar knyta snaran. Åtminstone de fem följande minutrarna innan blodet återvänder till hjärnan och du kan börja tänka någorlunda klart igen.

Jag har försäkrat mig om att det inte ska hända imorrn. Jag inhandlade en livboj på vägen hem. Går jag vidare så blir det fira, är det tack och adjö så ska jag trycka i mig hela och sedan ligga och ulka tills jag somnar, fortfarande iklädd fula mjukisbyxor, tvättbjörnsögd av runnen mascara och glasskladdig i håret. Tada....

1. Ta fram din mobil

2. Gå till Inkorgen

3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms'et.

    Fråga 1: Första meningen i första sms'et.

    Fråga 2: Första meningen i andra sms'et o.s.v.

Dagens!

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
Jag har fått jobb!

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Absolut!

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
Ah typiskt, då är ju inte jag hemma!

4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende?
Ja, då gör vi det.

5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Skulle vi äta ute imorrn?

6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
Okej, ha så kul.

7. Vad vill du höra mest av allt?
Åhhh, va härligt!

8. Vad kommer bli dina sista ord i livet?
Men du, vad härligt det låter

9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?
Jag blir lite sen.

Skriv gärna era bästa i gästboken! Puss

Vi var och kollade på två lägenheter. En 3:a på Lilla Essingen och en 4:a (etagelägenhet) på Stora Essingen. Dan blev kär i den stora men jag gillade den lilla bättre. Superfin balkong med mycket plats och ny och fräsch. Jag har en förmåga att kunna lukta mig till gamla byggen och ryggar lite på ren instinkt då. Sissela var med som en domedagstomte och gnällde värre än en gammal vindsdörr. Den flickan hanterar inte förändring bra... Jag skulle byta ut en trasig taklampa i hallen och hon blev rent förstörd då vi skulle kasta den gamla. Allt ska vara som det är, ändrar man på något litet alls så är det katatstrof. Jag vill inte vara med och berätta den dagen då vi kanske flyttar. Det får Dan göra. Nåt ska jag väl ha för att jag inte blandade in mina gener i den kompotten...

I vilket fall som helst så hamnade vi i flytt-feber och började göra listor på allt vi ville och behövde ha i en lägenhet.

Jag har författat i flera dagar nu. Mitt stora humorepos. Jag är ett konstnärligt geni. 2000-talets Hasse och Tage i en enda person. (Det roliga är att jag knappt vet vilka Hasse och Tage är, jag vet bara att det är bra namn att använda i sammanhanget).

Fortfarande i lite vardagspsykos efter mysiga resan. Jag gillar inte tråkig vardag men ännu mindre gillar jag när den snart ska vändas upp och ned på... Intagning nästa vecka... och jag har ont i knät sedan flera veckor tillbaka. This is not good! Ska till husläkarn imorrn för att få höra det ack så hjälpsamma "Ät alvedon och dansa inte så mycket!" Lätt för dem att säga, de är husläkare, de vill inte bli dansare och behöver således inte försöka ta sig in på nån jävla skola som ändå bara ratar en...

Ska förmodligen till Lkpg en snabbis i helgen för att kolla när Linda uppträder. Efter det headar jag tillbaka hit för att kolla mer lägenheter och på tisdag så smäller det alltså... Wish me luck...

Så här spännande är alltså mitt liv...

Mitt liv är fullt av:

* Bitterhet
* Ångest
* Gnälliga domedagstomtar

* Sjuka samboar

* Stress

* Framtidsfruktan

* Intensiv knäsmärta

Det är däremot tomt på:
* Nougatägg (åt upp det enda och sista idag)

* Pengar

* Chinchillor

* Tro på husläkare

Torsdag - Framme i London. Solnedgång, ljumma vindar, stor klocka som plingar i fjärran och en tågresa som skumpar sig fram genom ett lummigt landskap där ett Ikea dyker upp då och då. Vi inser strax att ifall vi försöker vara stora och duktiga och själva söka reda på vårt hotell (som ska ligga inom en radie av typ 5 meter) så kommer vi sluta som lemlästade, oidentifierbara råttbufféer i någon sunkig gammal gränd så vi softar och tar en taxi. Londontaximuppen kör på fel sida av gatan (liksom alla andra i det där lustiga landet) men vi kommer safe till hotellet och lallar sedan iväg för att äta lite spännande, engelsk mat. Det fick bli Shish-restaurang i närheten där vi firade vår framkomst med granatäppledrink och halloumispett. Somnade sött och samlade kraft för de verkliga äventyren.

Fredag - Ut på stan efter en nyttig (och rätt tråkig) kontinental frukost på hotellet (vart tog äggröran och den flottiga baconen vägen? Som om hela världen har kommit överens om att Cocopops är den officiella världsfrukosten). Åkte in till Leicester Square för att införskaffa så många musikalbiljetter som möjligt. Dock blev det lite bökigt eftersom engelsmän inte vill sjunga och dansa på söndagar så det vi fick fatt på var lördagsbiljetter till Wicked och måndagsbiljetter till Hairspray. Drev omkring i ett hundratal souvenirbutiker och åt en hälsosam lunch på KFC bestående av friterade småkycklingar. (Phillippe hade sedan mardrömmar den natten). Hittade världens bästa butik! Nämligen Dress Cirkle. Helt inriktad på show och musikal. Och det första jag ser när jag kliver in är Rent - Filmed Live on Stage, ny rykande Rent-variant (för 22£... hrm...) Woohoo!!! Så jag gick därifrån med den och med Oliver som jag har hört ska vara väldigt bra oxå.

Spenderade kvällen på Zoo Bar där vi plöjde oss igenom hela drinklistan och blev trakasserade av toalettnegrer... Jag kan ta min egen servett, tack. Jag betalar inte 15 spänn för att någon ska ge den till mig så fort jag tvättat händerna hela kvällen...

Lördag - Gick på dagsföreställningen av Wicked och blev glatt överraskad. Superbra musikal! Grät t.o.m lite slutet för allt var så tragiskt ett tag. Efter det åkte vi till British Museum (jag hade lovat Dan det som födelsedagspresent) men det var lite halvstängt så vi åkte vidare till Hyde Park och den stora ekorrekollonin istället. Grå ekorrar skuttade runt våra fötter medan vi tog en romantisk promenad och försökte övertyga Phillippe om att de inte var lika påflugna som Benjamin.

Söndag - Zoo på förmiddagen. Supersöta uttrar charmade sig rakt in i våra hjärtan genom att ligga på rygg och leka med små stenar och plira med sina små ögon. Vi åt en klassiskt fish'n'chips-lunch tills fisken stod oss upp i halsen och det rann flott om hela händerna. Ändå ångrade jag mig inte en sekund. Vi tittar på massvis med apor och snuskiga små reptiler tills vi beslutade oss för eftermiddagsaktiviteten som blev Madame Tussaud's. Flirtade med Johnny Depp tills ögonen gick i kors, dinerade med George Clooney och konspirerade med Hitler.

Måndag - Började dagen med klassisk english breakfast (Finally!). Korv, toast, ägg, tomater och bacon - Namnam! That's my kind of frukost! Vandrade vidare till London Dungeons där vi fick uppleva alla möjliga hemska saker som någonsin drabbat staden. Det var Jack the Ripper, Sweeney Todd, bränder, pest, tortyr och i slutet så blev vi t.o.m hängda! Fritt fall med en snara framför ansiktet... Kittlade lite i magen då sätet försvann under en för ett ögonblick. Massa roliga effekter, strob (Maggie hade gillat det) och klassiskt skrämseltaktik hela vägen men det gick hem. Min favvoaktivitet på hela resan, tror jag nästan. Efter det blev det British Museum på riktigt och Dan fick sina gamla stenbitar. Jag gick tyst och stilla bakom medan jag försökte att inte somna. Vad gör man inte för sin underbare men ack så historiefixerade pojkvän? :) En snabb kik in på Dress Cirkle igen (kom ut med Singin' in the Rain, Trollkarlen från Oz och Jerry Springer - The Opera... Ooops...) Middag på italiensk restaurang efter det och så avslutade vi kvällen med en Hairspray-föreställning. Jättebra men min variant på Nicest Kids in Town var fan snäppet vassare. :)

Tisdag - Åk engelsk frukost ute på stan innan vi åkte till flygplatsen och spenderade i princip hela dagen med att vänta och vänta och vänta lite till. Shoppade lite hårprydnader och åt italienskt igen. Kom hem (ännu inte smittade av svinpesten) och återgick till vardagen. Jag vill vara ute i stora världen mer ju!!!

Jag kan inte undanhålla sanningen längre. Vi sög apa! Hela föreställningen! Vi var så kassa att vi var tvugna att gå bakom scenen och kräkas i vämjelse över vår egen svaga insats. Vi hade inte tränat något, vi var helt enkelt för lata för att repa på koreografierna och vi gick ut på scenen med mottot att 'Går det så går det'. Det gick dessvärre inte utan hela publiken, varenda jävla kotte, märkte hur lite arbete vi hade lagt ned på detta och de genomskådade oss så fort vi tog vår första triplet.

Nicest kids in town - Vi var så otrevliga att folk vände sig bort i sina stolar. Ingen energi och inga känslor. Vi hade tänkt se glada ut men vi sket i det för vi orkade inte. Otrevligare ungdomar fanns inte att hitta i hela världen den där helgen.

Pussycat - Fy fan! Lika sexiga som 2 månaders gamla roadkills. Vi stapplade omkring i skor vi inte ens visste om de var våra, så lite hade vi repat detta nummer. Vi knäppte i otakt, visade så lite känslor som möjligt och gick in för att inte ha någon energi alls. Vi satt på stolarna halva låten för vi var för slöa för att orka stå längre.

Baletten - Påbylsade som pingviner med lunginflammation. Ingen balans, ingen takt och ingen känsla för fem öre. Håkan hade lika gärna kunnat spela kula, det hade inte gjort oss någon skillnad för vi struntade i hur det såg ut. Ett piano mer eller mindre spelar fan ingen roll. Energinivån låg på noll och vi var nöjda med det. Orka liksom...

They took my job - "Ned med kroppen, låg tyngdpunkt, skarpa attacker!" Herregud, Maggie, det är ju inte så att vi jobbar på Operan. Chill! Vi orkade inte ens borsta håret i det här numret. Svettiga  kavajer och lite lama försök att ta oss igenom eländet var det vi presterade. Noll energi, noll känslor.

World's greatest - Ha! Snarare the World's laziest. Jeans och vit t-shirt... Uppklätt värre... Vi lade oss på golvet mitt i låten för fatta hur jobbigt det är att stå där hela tiden. Bättre att slappa lite medans man kan. Känslor orkade vi inte heller ta fram så vi gjorde pliktskyldigt detta nummer och önskade helst av allt att vi skulle få gå av scenen så fort som möjligt.

Släng den i papperskorgen - Ah, detta mästerverk. Om vi hade ansträngt oss bara yttepyttelite, vill säga. Men icke. Varför ska vi anstränga oss? Jag vill ha allt serverat på ett silverfat och det är jag säker på att mina fellow klasskamrater oxå vill. Inte orkar vi jobba, inte. Vi sög snigelhjärnbark och skämde ut både oss själva och hela Kulturama. Nej, förresten, hela Stockholm... Äh, fan, jag kan t.o.m påstå att vi skämde ut hela världen, så illa såg det ut.

Ego - Vi dansade fult och utan känsla. Vårt hår var inte slickat nog för det var för jobbigt att fixa och vi flackade ständigt med blicken medan vi tänkte på allt annat än oss själva. Dessutom stal vi från publiken, som de lata, små korpar vi är.

I en annan del av Kulturama - Som om dansare skulle kunna vara roliga? De stackare som var dumma nog att stanna så långt som till det här numret önskade väl att de haft pistol eller åtminstone en rostig hammare att klappa sig själva i huvudet med. Vi var så pinsamma och tråkiga att vi själva höll på att somna på scenen. Lila peruker är känsliga saker, sådant skojar man inte om.

Money - Helt utan både takt, känsla och enegi. Den sugigaste finalnumret i Kulturamas historia, kanske t.o.m i hela dansvärlden. Hade vi inte varit så lata hade vi lagt oss vid rökmaskinen och begått kollektivt självmord över hur dåliga vi var men vi hade inte ens vett att skämmas. För jobbigt...

Nu har jag kanske överdrivit en smula men detta är ungefär det vi fick höra i måndags av en av våra lärare. Vi var lata, kassa, bortskämda ungar som inte ansträngde oss tillräckligt för att lära oss en dans vi inte behärskar stilmässigt (de flesta av oss), vars intro vi fick lära oss sista lektionen innan repveckan, vars placeringar var i stil med burhönsytor och vars peptalk under ljusrepet löd "Det är katastrof. Gör ni det här på föreställningen är det jag som får skämmas." Mmm, tackar ödmjukast för den hjälpsamma kommentaren. Inte konstigt att alla såg ut som arga bin i den dansen sista föreställningen då Mr Ni-är-Katastrof själv satt i publiken med sin eminenta jury. Hela första akten var i hans tycka helt utan energi eller känsla och andra akten var inte värd att se för vi hade gjort honom så arg genom att dansa hans koreografi uruselt så han knallade helt sonika därifrån.

Man blir så där mysigt varm inuti när man hör sådant...

Jag får semesterpengar den här månaden! Jippi! Jag är rik. Bra då det vankas LONDON IMORGON!!! Woohaa!!! Fish and chips till alla. Om jag orkar, jag är ganska lat... Och bara om den kommer på silverfat!

Det här inlägget skulle jag väldigt gärna vilja ha reflektioner på... :) Något i stil med "Katastrof!" kanske!?

Hell yeah!!! Det här gick ju finfint! Fast nu är det slut. Buäh!!! Det var ju så roligt!!! Stressigt och svettigt - jovars, men fruktansvärt roligt. Bästa hittills!

Föreställningarna blev bara bättre och bättre för varje gång vi körde (åtminstone min insats) och vi ägde allt på lördagkvällen.

Nicest kids in town - Det fanns fan inga trevligare ungdomar än vi i hela Stockholm under de där timmarna. Intravenöst druvsocker rakt in i armen, håret i en tofs som för tankarna till palmer och IQ som kokosnötter smilade vi oss fram tills mungiporna möttes i nacken. Söta som sockervadd gjorde vi ett formidabelt öppningsnummer och gav publiken vad de tålde redan från början.

Pussycat - Mjau! Heta som röd chili ingnott i ögat. Nätstrumpbyxorna satt som gjutna och stövlarna klapprade eggande mot golvet. Männen visste inte vart de skulle titta och kvinnorna höll för deras ögon i rena förskräckelsen. Kulturamas hetaste flicksnärtor.

Baletten - Vackra som få och med åttio lager på fötterna dansade vi tills publiken fick tårar i ögonen. Klassiskt svart och sedan dessa tunna sjalar svajandes på höfterna - en given succé. Svanarna i den där jävla sjön har fått hård konkurans.

They took my job - Vi sviker inte vår Maggie. Knäna släpade ta mig fan i golvet för att tillfredsställa hennes önskan om låg tyngdpunkt och vi satte det. Kors och tvärs genom rök och strob for vi som ilskna uttrar. Håret på ända och kavajerna så där sexigt fuktiga av gammal svett. Glimmande linnen och fulla av den där joy'n som de hävdade hade tagits ifrån oss i låten.

World's greatest - Somriga som smultron i vita linnen och käcka jeans gjorde vi Kjersti stolt (hoppas jag iallafall). Vi var mountains och lions in the djungle och eagles flying high och gud vet allt men mest av allt var vi the world's greatest just då.

Släng den i papperskorgen - Ah, detta mästerverk. Vårt paradnummer, utan tvekan. Snusmärken på byxorna som var alldeles för stora och en yta stor som ett A4-papper att röra sig på dansade vi skiten ur hela lokalen. Inte ett öga var torrt och det var nästan svårt att urskilja applåderna ur alla framvrålade 'Dacapo'n som regnade över oss innan pausen.

Ego - Ingenting existerade utom vårt JAG. Publiken vred sig desperat under våra piercande blickar och den fläskrosa sackosäcken ven över golvet. Fransk skönsång och halvnakna rumpor är aldrig fel. Klasspappa Brask behövde inte skämmas.

I en annan del av Kulturama - Jojo, nog roade vi allt litegrann åtminstone. Dansarfördomar är alltid roligt att dela med sig av. Jag är stolt över min crew, de gjorde alla ett strålande jobb och publiken verkade gilla oss oxå. Dansare kan oxå agera!

Money - Ceriserosa overall (samhället tvingade mig) och utan betalt ställde vi oss i finalen och klappade tills händerna blödde. Samhällssatir då den är som vassast. Vi avslutade föreställningen i triumf!

För att inte tala om alla dessa fantastiska pausnummer. Jag hade en kille som kom fram till mig efter sista föreställningen, tog mig i hand och tackade mig för att jag var så bitter genom hela showen.

"Vem är du? Jag har aldrig sett dig förut i hela mitt liv", sa jag då och bad honom ilsket att gå därifrån. Nejvars, men det hade onekligen varit roligt. Det är väldigt kul iallafall att främmande folk säger såna trevliga saker. Då blir man glad. Jag blev även överhopad med blommor och choklad. Tusen varma kramar till mamma, pappa, Linda, Lisa, Helena, Kim, Cia, Linnea, Felicia, Britt, Dan, Sissela, Mattias, Anita, Henrik och Elin för att de kom och kollade. Det gjorde massiv skillnad i framträdandena! (Jag fick t.o.m ett blogginlägg dedikerat till mig :) http://helenaaaas.blogspot.com/2009/04/en-stjana.html )

Ett kort konstaterande är alltså att vi var helt oslagbara och på topp. (Kan komma en rapport senare i veckan om The Incident men idag ska det var ett positivt inlägg som inte nämner hur usla vi egentligen är eller vår silverfatsfetish.)

Check out my new shoes - Perfect for romantic walks in London om ungefär ETT PAR DAGAR!!!

Detta är vad ni kan komma att få se på fredag eller lördag! Absolut Missa-Inte-varning på det här alltså!!! Kom och kolla för sjuttsingen!

En äkta sjöponnyhälsning till er så här lagom till våren! Det är sol ute (ganska ofta iallafall) och det är sjöponnysäsong! Ni vet de där som har knollrig svans, badring och rosett i håret.

Mitt påsklov tog slut. Faktiskt nästan innan det hann börja. Det jag hann med var att börja slappna av så pass att jag kände mig sömnig konstant och nu ska jag försöka sluta vara det igen lite fort. Går sådär...

Jaha, snart smäller det. Det känns faktiskt lite fel... Föreställning bara sådär hux flux... Jaja, det går väl det med. Innan man vet ordet av så har man dansat igenom de där 4 föreställningar och en ny livsera ska ta sin början... *vemodig suck*

Jag hade iallafall ett relativt bra påsklov. Jag var på Cosmonova med Emelie, Carro och Alex. Vi satt inklämda bland en massa skrajsna små skolbarn och lärde oss om sjömonster med ett par 3D-glasögon käckt fastklämda på näsan. Efter det hittade vi en homosexuell zebra som vi tog kort tillsammans med.

Efter det åkte jag till Linköping med Dan. Åt godis tills magen stod i fyra hörn och grattade min kusin som nyss fyllde 21 med en mängd olika fingerdockor. Hela djurriket. Alla blev glada och fann snart sin favorit. Jag gillade bläckfisken. Vi hann även med en kombinerad Burger-King/Bosses glassbar-date med Lisa innan vi återvände till stora staden.

Jag är ensam igen. Dan är i en ännu större stad för tillfället, nämligen läskiga New York. Jag har ägnat kvällen åt att titta på fransk film om cross-dressing och försökt bestämma mig för ifall jag ska öppna min chipspåse eller inte.

Nu är det nog dock dags att sova. Ljusrep imorgon och med tanke på den energinivå vi haft idag så kan det nog behövas en god natts sömn.

Oh, förresten. Igår begick vi ett av våra största misstag i vårt gemensamma liv, Dan och jag. Vi korsade en linje som borde förblivit okorsad, vi snuddade vi ett tabubelagt område vi medvetet undvikit under lång tid och sögs genast in i malströmmen, så som vi visste att vi skulle göra...

Vi började titta om på Lost... 5 avsnitt på en kväll... Det var som en drog. Men nu finns det ingen återvändo. Vi måste fortsätta leta efter alla dessa ledtrådar vi vet med oss att vi måste ha missat. Vi ska lösa gåtan om det är så är det sista vi gör... Om ni hör ifrån mig igen så vet ni var jag befinner mig. I tv-soffan med fyrkantiga ögon, rabblandes 4-8-15-16-23-42 om och om igen.

Förresten, allvarligt! Vad är detta för skyltdockor jag fann inne i stan? Nog för att det är tights de ska visa men nån måtta får det väl ändå vara. Jag blev rent förnärmad då jag såg dem och jag tål en hel del.

1. Sätt din musikspelare på random/blanda. 
2. Tryck framåt för varje fråga. 
3. Använd låttitel som svar även om det blir helt obegripligt.

Så här blev min idag. :) Berätta era bästa sen!!!

Will it be ok? Popular

How are you feeling today? Born to hand jive
How do your friends see you? Special
Will you get married? Stannar här
What is your best friend's theme song? Potifar
What is the story of your life? Santa Evita
What was high school like? Dancing is not a crime
How can you get ahead in life? Voice mail #1
What is the best thing about your friends? What a piece of work is man
What is tonight going to be like? Världens sämsta pojkvän
What is in store for the remainder of this weekend? Don’t tell me
What song describes you? Putting a Jihad on you
To describe your grandparents? Eva’s final broadcast
How is your life going? There’s nothing like a show on Broadway
What song will they play at your funeral? Bröderna kommer till Egypten/Buga, buga
How does the world see you? Without you
Will you have a happy life? Be my baby
What do your friends really think of you? Halvtimme I himmelen
Do people secretly lust after you? Lullaby
How can I make myself happy? Poor, poor Joseph
What should you do with your life? You’ll see
Will you ever have children? Din dröm ger dig allt

Äntligen påsklov. Officiellt sett så startade påsklovet redan i lördags men då var jag och Emelie och kulturdagade oss i nån skum Sickla-skola. Vi körde järnet för fyra pers i publiken som förbarmade sig över oss och vi fucking ägde Hairspray! Vi var så korkade och glada att mungiporna fan möttes i nacken på oss då vi showade loss. Jaja, det var kul iallafall. En försmak på vad som kommer om en och en halv vecka då Un:titled har premiär. Uppslutningen verkar bli diger, tycker jag. Dan med sin mamma och Sissela. Kanske Kim med familj. Mamma, pappa. Anita med eventuella följeslagare. Kanske kusin Mattias (som var superdupersnuttig och fixade min Moulin Rouge-mix så den nu slutar med ett redigt schlager-kadosch), gamla klasskompisar, förmodligen Helena för första gången, Lisa offkårs och så löst folk man känner lagom ytligt.

Vi har repat måndag, tisdag fast det så tydligt sades att 'inte ska vi oroa oss för föreställningarna, vi ska vila upp oss och samla nya krafter'. HA! De visste hela tiden att vi inte skulle kunna släppa det. Vi har tragglat och dansat på pin kiv i två dagar nu plus att vi har duttat silverglitter på 72000 linnen. Det var iofs mest Emelie som duttade. Jag gjorde schablonerna och målade petnoga mitt eget linne. Det blev superfint. Med måne och stjärnor och komet hit och dit. Ett riktigt konstverk. Sen firade Linnéa och jag med sushi och då klockan väl var slagen och man fick åka hem lallade jag ut i Fredhäll på en eftermiddagspromenad. Jag mötte en anka och då visste jag att dagen inte kunde bli mycket bättre så jag gick hem igen.

Tisdagsmorgonen ägnade jag åt att komma för tidigt till skolan så då blev det en solig morgonpromenad där med, fast nu i Hammarby Sjöstad. Jag inhandlade en gedigen frukost i form av vitlöksbaguett, Babybel-ostar och en chokladboll. Sedan satt jag lugnt och mumsade mysig frukost vid vattnet tills Caroline kom och hittade mig. Efter det dansade vi igen tills fötterna blödde. Väl hemma övertalade jag de två ökenråttorna jag bor med att gå ut på ännu en promenad för att inhandla glass. Sagt och gjort. Jag, Dan och Sissela myste utomhus med hamburgare och efterrätt. Kameran kom med och tog fina foton. Sissela fick dock väldigt mycket sol i ögonen... :)

Imorrn bär det av till Cosmonova och otäcka sjömonster i 3D. Sedan lunch, shopping och påsklovslugn. På fredag åker sedan jag och Dan till Linköping för att fira påsk och återvänder till stora staden igen på söndagen. Godis, fjädrar och kokta ägg i mängder. Kan det bli bättre?

Jag såg Spårlöst igår. Nog för att programgidén är bra och genomtänkt men detta jävla 'Vet du... din mamma kan ha gått på den här gatan', 'Vet du... din mamma kan ha stått vid den här statyn', 'Vet du... din mamma kan ha tagit i den här bananen.' är ju fruktansvärt enerverande. Och så allt detta snyft, snyft.

Vet du... din mamma kan ha slickat på den där kamelen där borta... Snyft, snyft...

Suck, suck, snarare!